Det har varit ganska turbulent den senaste tiden, jag mår inte alls särskilt bra på grund av olika anledningar. Mycket beror på att kroppen ger upp ibland vilket i sin tur leder till att jag inte riktigt orkar leva ett normalt liv. Tack vare att jag inte orkat plugga ordentligt har jag hamnat efter och hamnar man lite efter är CSN jävligt snabba på att berätta det för en och hota med att dra in studielånet. Min uppgift blir då att bevisa att jag inte legat på latsidan utan att jag faktiskt inte orkat, sedan är det någon annan som ska bedöma om jag varit tillräckligt sjuk och om jag verkligen kan styrka min historia med en massa intyg från olika människor. Det känns väldigt jobbigt att ens öde på något sätt ligger i någon annans händer.
Värken ligger heller inte på latsidan kan man säga och jag är för det mesta otroligt trött. Det är svårt att hålla humöret uppe och det psykiska måendet har sjunkit något och jag har mycket ångest emellanåt. Jag träffade en läkare igår, en på vårdcentralen. Han var gammal och trött men han var ändå vettig. Han skrev ut nya värktabletter, Kodein, som jag ska prova. Han tror att om vi får bukt på den värsta värken så kommer nog ångesten automatiskt lugna sig eftersom det i grund och botten beror på att värken förstör så mycket för mig. Det låter vettigt och jag hoppas det kommer att fungera.
Jag har börjat plugga till undersköterska också, kroppen till trots! Jag vet inte hur många som avrått mig att plugga det eftersom det ses som ett fysiskt påfrestande jobb. Jag har valt att helt enkelt skita i vad alla säger, jag tycker det är väldigt roligt att jobba inom vården så jag tänker fortsätta tycka det.
Ja, så ser livet ut idag. Vill passa på att tacka er som kommenterar, det är jättekul!
