Nu är det extremt länge sen jag skrev något här, jag har helt enkelt inte haft ork över till det. Men jag kan säga att saker har hänt sedan dess!
Just nu håller jag och min sambo på att packa ner vår lägenhet i Piteå för nästa fredag går flyttlasset äntligen till Östersund och Jämtland - vackraste platsen på jorden! Det blir dessutom hem för min del. Det känns jätteskönt att komma närmare mina mammor, mina bröder och mina bröders barn! Min sambo, som är legitimerad musiklärare, har fått fast jobb och jag ska fortsätta plugga. Mina studier går framåt i snigeltakt då jag i princip varit sjukskriven hela året. Nu är tanken att jag ska börja plugga igen i september och jag hoppas verkligen det ska gå. Vi har haft turen att få tag på värsta lägenheten! Den ligger mitt i stan och är helt nybyggd, ja inte ens klar, vi flyttar in i september och ska bo med våra vänner i augusti. Den är dessutom "fibro-anpassad"!!! Den har diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare, så nu kanske jag kan bidra lite mer med hemmasysslor även dom dagar värken tar över. Dessutom är det ju väldigt bra att bo så centralt, jag har nära till allt liksom vilket också är "fibro-anpassat" :) Att packa ner en lägenhet är dock inte så kul med en verkande kropp men jag har bestämt att jag ska klara det.
I början av juni fick jag äntligen min utredning på smärtrehab, vilket suveränt ställe!! Fick träffa en sjukt bra doktor och en sjukt bra sjukgymnast och dom kom fram till att jag har stort behov av rehabilitering från alla möjliga håll. Det blir dock framskjutet rätt rejält eftersom jag nu ska flytta, men jag har blivit remitterad till likvärdig behandling i Östersund som jag hoppas att det ska gå fort att komma igång med.
Det var väldigt intressant att få träffa personer som faktiskt har en aning om vad dom pratar om. Dom väljer att kalla fibromyalgi för neurodysfunktionellt smärttillstånd eftersom det hela går ut på att nervsystemet har gått "bananas" och ställer till det för hela min kropp. Det första jag fick lära mig var att jag absolut inte ska börja träna först kroppen är i hyfsat skick, vilket är tvärt emot vad alla andra läkare tidigare ha sagt. Jag fick lära mig att min kropp är i konstant stressläge och att allt jag gör tär extremt på den och det är därför jag blir så trött och får så ont. Jag fick det beskrivet som fysisk psykos och att kroppen aldrig riktigt hinner återhämta sig. Det är även därför jag har en vilopuls på 100 och att jag fryser när kroppen egentligen är varm och så vidare...
Min "fibro" går ju i bättre och sämre skov. Jag är aldrig någonsin smärtfri men det finns perioder som jag mår hyfsat bra, och perioder som jag mår hyfsat mycket sämre. Nu den senaste tiden har jag haft mitt livs sämsta skov skulle jag kunna säga och då kände jag mer än innan hur jäkla orättvist det egentligen är att behöva leva med den här kärringen i min kropp. Det känns så hopplöst när saker jag planerat att göra inte går att genomföra på långa vägar. Men efter att ha tagit mycket smärtstillande och sovit mer än jag varit vaken har det börjat gå åt rätt håll igen men risken finns att det blir en total krasch när vi kommit till Östersund, men det gör inget, för jag är jättelycklig över att få flytta dit!
En tanke har slagit mig, ni som läser min blogg och som lever med detta helvete, vill ni dela detta med mig på facebook? Om ni vill får ni mejla (eller skriv i kommentarerna) mig era "fejsbooks" så kan vi bli kompisar! :)
