torsdag 26 september 2013

Dags för Tant Fibro att gå i pension?

Tanten tar tappat greppet om mig för jag mår nämligen väldigt bra för att ha Fibromyalgi. Den värsta värken är som bortblåst och orken kommer mer och mer. Det enda bekymret just nu är min nacke, skuldra och axel på den vänstra sidan som är någorlunda skadat. Enligt min läkare så kan det vara så att där värken en gång startade är där värken också kommer ta längst tid att få bort. Betyder detta alltså att jag snart kan vara någorlunda symtomfri? Vilket otroligt fantastisk tanke! Just nu behandlas jag med muskelavslappnande och Tramadol och hoppas att det kommer lösa upp min baksida lite. Fick även typ 20 sprutstick med lokalbedövning hos läkaren igår vilket är sjukt intressant, man känner nämligen när musklerna slappnar av och att axeln tappas ner till bättre position. Dock är det inte jätteskönt timmarna och dagarna efter, det är ganska ömt. Detta går helt klart att leva med och jag tror att även det kommer ge sig så småningom.

Om inte tanten självmant går i pension så sparkar jag nog ut henne ändå- utan avgångsvederlag!




2 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag misstänker att jag har drabbats av fibromyalgi och ska träffa en läkare om fyra veckor angående just detta. Har redan blivit avfärdad en gång med motiveringen att "det är psykiskt". Hur går det egentligen till när man diagnostiseras? Känner till Tender Points men inte mycket mer. Hoppas du vill dela med dig lite! :)

    mvh Martina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Martina!
      Trist att du också håller på att få denna sjukdom som är dum. Läkarna är i det här fallet ett litet helvete, att få dem att förstå är otroligt svårt. Själv kämpade jag i 7 år innan jag fick min diagnos och då tvingade jag i princip min dåvarande läkare att stätta diagnosen. Samtliga andra läkare jag träffade sa att jag hade fibromyalgi men vägrade sätta diagnos.... Så jag förstår att du går igenom en otroligt tuff period! Mitt största råd är att du verkligen måste stå på dig, berätta vad värken gör, hur ditt liv har förändras. Det låter hemskt, men överdriv symtomen! Att det är en psykisk sjukdom är ju rent skitsnack. Jag tänker att det även kan vara bra att ha med en nära anhörig/vän med dig som ett litet stöd och denne kanske också kan ge sin bild av situationen.
      http://www.fibromyalgi.se/1.0.1.0/570/1/
      Här kan du läsa mer :)

      Jag hoppas mina råd kanske hjälper lite. Om du vill prata mer så kan du mejla mig; annakarin.lofgren@hotmail.com

      Varm kram!


      J

      Radera