Hej Tant Fibro!
Snart fyller jag 25 år och om jag tänker mig tillbaka tio år i tiden så kände vi inte varandra, du fanns inte i mitt liv och jag kunde inte heller föreställa mig att du skulle ge mig ett så pass begränsat liv som jag lever idag. Även fast man säger att man själv sätter sina begränsningar så kommer jag i alla fall inte ifrån att ibland känna mig begränsad på grund av dig, Tant Fibro. Du har, bland annat, fixat så att även de bra dagarna inte är smärtfria längre och trots att jag accepterat att du bosatt dig i min kropp har jag fortfarande sjukt svårt att acceptera dig när du förstör för mig. Tack vare dig var jag tvungen att tacka nej till sommarjobb, en chans att tjäna pengar och istället går dagarna ut på att orka leva normalt, och ibland finns det knappt energi till ens det. Du har gjort så att jag inte orkar med en resa hem till Jämtland, till familj och vänner, resan dit är alldeles för lång. Är du nöjd med det? Det hoppas jag det....
Trots allt detta vill jag tacka dig. Du gör så att jag tvingas se livet ur ett annat perspektiv. Istället för att leva som en frisk 25-åring lever jag som en sjuk, men vad gör egentligen det? Man kan välja att vara exakt lika lycklig sjuk som frisk, det handlar om inställning. Min inställning är att du och jag någon gång ska bli vänner, fast helst vill jag att du försvinner ur mitt liv.
Hejdå!
Jag kan inte känna minsta tacksamhet över min Fibro och ME/CFS. Sjukdomarna har berövat mig mina studier, mitt jobb, mina vänner, min familj, min fritid, mina drömmar och mina hobbys. Jag måste ha hjälp med minsta lilla, lämnar sällan soffan eller sängen och lämnar så gott som aldrig mitt hem. Skulle jag däremot bli helt frisk inom ett år skulle jag kunna vara tacksam över tre års helvete för min syn på livet skulle vara annorlunda och jag skulle leva så mycket jag bara kunde. Men till dess KAN jag inte acceptera eller känna tacksamhet. Och jag KAN inte välja att vara lycklig. Jag har försökt och försökt och försökt, men nu tror jag att jag ger mig. Jag ser inget bra med att må såhär. (Det här är absolut ingen kritik riktad mot dig och detta inlägg, jag kände bara behov av att skriva av mig hur jag ser på saken. Det är kanon att du kämpar på och det är bra att du är den sortens människa som kan se något positivt i allt negativt)
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag heter Pernilla och studerar till undersköterska. Jag har själv fibromyalgi och har därför valt att skriva en uppsats om detta ämne. Har läst din blogg och funderar om jag skulle kunna få skicka ngr frågor till dig om just din fibromyalgi. Har ju skrivit mkt om hur det är ur min synpunkt att leva med fibro. Men skulle gärna vilja ta med ngr andras synpunkter också. Hoppas på svar Med vänlig hälsning Pernilla
Du kan väl maila mig om du har lust? Min mail: pillanpuh81@hotmail.com