Det är helt otroligt vilken tacksamhet jag känner för min underbara sambo. Utan honom hade jag inte orkat för han muntrar upp mig på sitt knasiga vis, får mig att skratta.
Att ha fibromyalgi handlar inte bara om att ha ständig värk utan tanten har några "kompisar" som hänger med på köpet. "Kompisarna" inkräktar negativt på livet och det tär på vardagliga sysslor, det tär på plugget och det tär på det psykiska måendet för hur man än vill så kan man inte låta bli att känna sig begränsad. Det är som att man får överväga vilka aktiviteter som känns mest "värda" för stunden och vilken aktivitet man får ut mest av, både psykiskt och fysiskt så man inte slösar bort lite energi i onödan. Det är jobbigt att bära allt som pågår i mitt huvud just nu och mår rätt dåligt psykiskt så jag har beslutat att börja hos kurator igen. Dock är det väntetid så när jag får träffa denna kurator vet jag inte. Men att ha någon att kämpa tillsammans med gör det enklare att försöka göra allt som står i ens makt att må bra - för vår skull.
Idag är en fin värkdag, väldigt fin och smärtlindringen jag har är..... Alvedon. Yihaa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar