Tugga, svälj och tittut!

Jag känner mig lite som en ko. Ni vet, dom står i sin hage och tuggar sitt gräs, maler på dagarna i enda. Så gör jag också, känns det som. Jag äter och jag äter, sen äter jag lite till, allt för att lära mig hur man äter normalt. Det blir så bisarrt när man jämför hur mycket man behöver äta med hur jag har ätit, det är som en helt ny värld och det känns helt sjukt! Men jag maler på. På ätstörningsenheten får jag höra att jag är ett praktexemplar på en patient som har enormt mycket motivation och vilja att bli frisk och det känns verkligen superskönt att få det bekräftat, jag tycker ju att jag är duktig när jag äter som en häst (eller ko?!). För att klara det så lever jag under mottot: tugga och svälj tills maten på tallriken är slut. Jag försöker att inte lägga in några tankar och känslor i det för då kommer jag nog ingen vart. För att slippa tänka på hur mycket mat som är en portion och allt det där så har jag här mina bästa kompisar. Dom ser ut som plastleksaker för sandlådan men är i själva verket mått som visar hur mycket man ska ha av varje "grupp" Helt fantastiska enligt mig. Så här ser det ut såhär (lånad bild)

Det är extremt kämpigt att få det här att fungera, det är verkligen som ett heltidsjobb då jag måste äta var tredje timme sex gånger dagligen. Som sagt, jag äter hela tiden! Det är ju en enorm omställning för kroppen och ibland sparkar den bakut men oftast går det bra. Jag ska kämpa och kämpa tills jag blir frisk!