2013-01-27

Hej!

Eftersom det här är mitt första inlägg så tänkte jag berätta lite mer om mig. Jag har döpt bloggen till Anna och Tant fibro av den anledning att jag ser det som att det bor en liten tant i mig som orsakar smärta, stelhet, enorm trötthet och allt annat som hör Tanten till. Det går liksom att acceptera lite mer när man tänker på en tant, tanter är ju söta :)

Jag heter alltså Anna och är 24 år gammal. Jag pluggar till musiklärare på Musikhögskolan i Piteå och är nu inne på min 8:e termin. Jag ska egentligen vara klar med min utbildning om ganska exakt ett år, dock har jag på grund av min fibromyalgi fått lov att ändra lite i utbildningen för att anpassa det mer till min sjukdomsbild. Nu beräknas jag vara helt klar om ca 1,5 år. När jag väl är färdig kommer jag att titulera mig som musiklärare/flöjtlärare då mitt huvudinstrument är tvärflöjt.
På skolan är jag även aktiv i skolpolitiken genom Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening och är ordförande för Piteås lokalförening.. Jag brinner enormt mycket för skolpolitiska frågor och tycker det är viktigt att påverka sin kommande framtid. Engagerad hellre än likgiltig som vi brukar säga. Jag kan redan nu säga att jag förmodligen kommer att skriva en del om dagens skolpolitik och på saker jag blir provocerad av inom detta.

Mer om min sjukdomsbild.
När jag gick i årskurs 9 fick jag väldigt mycket problem med spänningshuvudvärk som kom från nackbesvär (antagligen på grund av flöjtspel) och var sjukskriven från skolan delar av nian. När jag började gymnasiet började smärtan sprida ut sig mer i kroppen och det var även då jag fick höra första gången att jag förmodligen har fibromyalgi men att jag var för ung för det. Där började alltså min resa, vilken har varit lång och svår. Det var inte först för ca 2 år sedan som jag äntligen fick min diagnos, då genom att jag i princip tvingade min läkare att sätta den, för vid det laget hade jag hört samma sak av ett flertalet läkare; "du har nog fibromyalgi men vi ska inte sätta någon diagnos för du är för ung" eller "du har nog fibromyalgi men vi ska inte sätta någon diagnos för då vet du att du är sjuk och då kommer du grotta ner dig i att du är sjuk" osv. När jag bad min dåvarande läkare att sätta diagnos var mitt största argument att jag ville ha det på papper eftersom det förmodligen hade varit svårt att be mina lärare på högskolan att vara lite extra förstående för jag har lite ont i kroppen. Det hade aldrig funkat så därför var det oerhört viktigt för mig att faktiskt ha en diagnos. Under alla dessa år jag har haft värkproblematik har jag träffat en otalig mängd sjukgymnaster som har haft både det ena och det andra som teorier om min värk, de flesta gång utan särskilt bra resultat. Samma sak gällande läkare.
Efter att jag fått min diagnos har jag nu provat på en del olika mediciner såsom Tramadol, Saroten, Gabapentin, Orudis, Alvedon osv. Tramadolen lyckades jag bli beroende av och nu precis innan julen 2012 fick jag ett nedtrappningsprogram då jag förmodligen blivit förgiftad av dem. Jag tog nämligen ca 9st per dag för att orka, detta resulterade att jag även fick kronisk feber. Den medicin som jag nu äter är Saroten och Alvedon. Sarotenen är väldigt viktig för mig då den hjälper mig att sova. Inga andra av medicinerna gav någon effekt. Vid samma tillfälle som jag fick hjälp med nedtrappnging av Tramadolen bytte jag även vårdcentral till en privat. Läkaren jag fick tilldelad där sa till mig att hon inte ville göra mig till läkemedelsmissbrukare och gav mig alltså nedtrappningschemat. Nu är jag helt fri tabletterna och känner mig mycket piggare. Naturligtvis har smärtan blivit sämre men jag känner att det är mer hanterbart nu än innan, men visst saknar jag ibland mina älskade "trammisar" när smärtan är som värst.

Sådärja, nu tror jag att jag fått ner det mesta. Jag hoppas att den här bloggen kan inspirera andra i min ålder och situation, det går att plugga och vara aktiv, det gäller bara att lära sig hantera sin kropp och använda de hjälpmedel man kan få. Jag kommer dela med mig av saker som för mig är enormt värdefulla. Väl mött! /Anna