Innan jul hade jag mitt livs längsta skov och jag var helt sjukskriven från skolan i ca 1,5 månader. Det var under den här tiden jag trappade ut tramadolen och jag började må bättre och bättre. Nu verkar det dock som att ett nytt skov är på intåg och det sjukaste är att värken började i vänster pekfingertopp och klättrar nu ut i resten av kroppen. Hur skumt som helst. Jag har gått en hel skolvecka såhär långt och känner att jag inte vill vara borta mer, jag har redan hamnat efter i några ämnen och har mycket att ta igen. I och med att jag varit sjukskriven har naturligtvis CSN varit på mig och hotat med att ta mitt studiemedel ifrån mig och försäkringskassan har varit enormt sega med att bedöma min sjukskrivning. Innan jag fått veta att jag får mitt studiemedel hade jag enormt mycket ångest och kände att hela mitt öde låg i två instansers händer, två instanser som skulle bedöma om jag var sjuk eller inte. Nu har i alla fall försäkringskassan gjort bedömningen att jag var oförmögen att plugga under den här perioden och CSN gav mig pengar, men jag antar att jag fortfarande har deras granskande ögon hack i häl.
En annan sak som varit extremt påfrestande med sjukperioder är att jag inte kan öva och spela på samma sätt. Eftersom jag spelar tvärflöjt så har jag inte direkt någon fördel rent ergonomiskt. Partiet vid och ikring skuldrorna har jag en skada, där har jag ont hela tiden. Min sjukgymnast är fascinerad över mina muskler där ikring för dom svarar inte alls på olika behandlingar hon ger. Eller, dom svarar till att börja med men dagen efter är det tillbaka på ruta ett. Hon säger även att mina triggerpnkter i det partiet är bisarra, det ska nämligen inte göra så fröbannat ont som det faktiskt gör. Men lite kul är det ju att göra folk fascinerade ;) Ibland tycker jag att fibro är ganska fascinerande över lag då man kan få ont på hur konstiga ställen som helst, till exempel i pekfingertoppen. Dock är det mindre fascinerande alla gånger man har så ont att ingenting är roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar