Alla dagar är minsann inte en dans på rosor. Just nu går jag igenom den förhoppningsvis sista medicinkorrigeringen. Jag har fått sluta med den ena av antideppen och bytt ut den andra som jag tar till natten så att jag ska slippa ha världens järnridå i huvudet på dagarna. Men en sak är då sann och det är att det är ett rent ut sagt ett helvete att fippla med medicin. Ibland blir jag helt lamslagen av ångest och oro, jag är trött och borta och jag har mycket ondare än vanligt. Att ha ångest av den anledning att man fipplar med medicin är ganska obehagligt. Räddaren i nöden är Tramadol som jag tack och lov har hemma vilket smärtlindrar och ångestdämpar, så nu går jag runt och är smålullig hela tiden och så får det lov att vara. Jag antar att det kommer gå över så småningom så det är bara att bita ihop och göra det bästa utav situationen. När allt kommer omkring gör jag det ju för en god anledning. Jag kommer äta mindre medicin och förhoppningsvis må bättre.
Trots allt elände så är jag när allt kommer omkring väldigt lyckligt lottad och genom allt som händer blir jag en klokare och starkare människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar