Tjurigaste tjurskalle?

Fibropatienter är tydligen annorlunda än resten av befolkningen på det sättet att vi är mycket mer envis än andra. Min läkare berättade en historia om tre stycken bärplockare. Den ena plockar lite bär och sen vilar lite och fortsätter sedan sitt plockande. Den andra plockar lite längre stund och vilar men kanske inte lika ofta som den första. Till sist har vi då bärplockaren som plockar och plockar och plockar och skiter fullständigt i vilan. Han frågade vilken av dom jag är, och jag får nog lov att erkänna att jag är den tredje. Att inte vila mellan varven gör att musklerna och nerverna inte hinner återhämta sig och därav får man mer värk. Han pratar även om att man med fibro har lite dålig relation till belöningscentret i hjärnan. Till exempel om man ska uppfostra en hund och ger den godiset som belöning först dagen efter träningstillfället, då belönar man ju egentligen något annat. När man har fibromyalgi kommer smärtan först i efterhand. Om jag gör något ansträngande så kommer oftast värken först 1-2 dagar efter och då får hjärnan för sig att om jag då fortsätter hålla mig igång kanske smärtan försvinner så det inte finns något efterskott liksom, och så är den onda cirkeln sluten.

Det här är något jag verkligen måste öva mig på, att vila! Läkaren säger att man helst ska vila en minut varje timme, det låter sjukt konstigt men ska tydligen fungera så att nervbanorna slappnar av. Dock är det nog inte det enklaste. Jag tänker att om man ska orka leva med kronisk värk så måste man nog ha lite driv i sig och det känns alltid extra skönt när man orkat göra något klart, skit samma om jag får ondare dagarna efter. Men när man väl sitter där med smärtan är det inte så värt det. Så att öva sig i att aktivt vila är mitt kommande mål.