Det funderar jag mycket på just nu. Hur mycket måste man orka och hur långt måste det gå innan man helt tappar greppet? Just nu går jag igenom en inte särskilt angenäm tid. Tant Fibro har erövrat mig med all sin kraft och det är inte bara värken som förstör utan även andra symtom hon kan plåga en med t.ex utmattning och extrem trötthet. Trots att jag följer läkarens alla råd (jag vilar och jag vilar) så blir det än lite sämre. Jag tänker att det kanske är en fas jag ska igenom för att senare vända och bli bättre. Nya medicinen spökar också så ja, jag får kanske fortsätta vila.. I väntan på bättring.
Tidigare i veckan fick jag ett jobberbjudande på ett äldreboende här i stan och jag var tvungen att tacka nej. Jag kände att jag inte kunde ljuga och säga att jag kan jobba, för jag vill inte börja jobba och sen bli mer sjuk och sätta chefen i skiten så hon måste hitta ny vikarie snabbt. Så jag valde att tacka nej. Det kändes väldigt tungt för jag tycker det är väldigt roligt att jobba med äldre! Men jag tror som sagt inte att det är en smart idé att jobba i sommar med tanke på att jag blir sjukt matt av minsta lilla och smärttopparna skjuter i höjden.
Att vara stark är kanske att bita ihop att fortsätta.
Jag har Fibro och ME/CFS och jag tycker att tröttheten och utmattningen är det som är svårast att hantera. Det går ju inte direkt att göra något alls när man är så förbannat trött. Hoppas du orkar kämpa på och att det vänder snart!
SvaraRaderaJag håller helt klart med dig, tröttheten och utmattningen är verkligen värst! Tack! :)
SvaraRadera