Det är kämpigt att försöka hålla sig positiv när värken fortsätter att vara dum mot mig. Jag funderar rätt mycket och känner att jag ofta är begränsad till vad jag klarar av. Man sätter själv sina gränser och så vidare men när man har en kronisk sjukdom så blir det begränsat, trots allt. Till exempel känns det svårt att planera saker eftersom man inte har en aning om hur man mår just den dagen, för kanske vaknar man med jordens värk och trötthet och tar sig helt enkelt inte upp. Eller så kan det vara så att man ska vara borta ett längre tag och då jag måste ta reda på om det finns möjlighet att dra sig undan en stund om det blir för mycket. Fibro innebär ju inte bara att ha ont och vara trött utan innebär även (ett av många andra symtom) att man blir extremt ljudkänslig och blir det för högljutt och stimmigt så blir det väldigt jobbigt och det kan även trigga igång värken ännu mer.
Ja, det känns verkligen svårt att hålla humöret och positiviteten uppe alla dagar. Men det är väl en del av livet. Imorgon ska jag träffa min läkare igen, ska bli intressant. Kortisonkuren har inte hjälpt nämnvärt, jag blir så trött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar