Fredag

Har jag just sprungit tre maratonlopp och blev jag under det sista loppet överkörd av en ångvält? Har jag inte sovit på två veckor och vem fan är det som spikar in spikar in spikar i mina fötter på kvällarna?

Nej, det är bara Tant Fibro som är på ännu ett ovälkommet besök, en gäst som är en satmara! Jag är helt slutkörd och värken så intensiv att jag åter igen tvingas ta dom där tabletterna jag inte vill ta, Tramadol. Men just nu är dom livräddare för dom lyckas ta bort lite av symtomen för en stund. Det gick inte utan, hur jag än försökte. Det är snart ett år sedan jag åt det sist och värken har varit på en hanterbar nivå, jag antar att det är Lyrican som höll den i schack.
Jag har svårt att komma överens med mina begränsningar. Jag orkar ingenting och jag är inte kapabel till att sköta vardagssysslorna. Som 26-åring ska man bara tycka att sånt är extremt tråkigt och att man av den anledningen skjuter upp det och gör något roligare istället. Som 26-åring ska man inte behöva känna att en sån struntsak som att diska är något som inte är genomförbart på grund av en värkande kropp. Det är  så otroligt frustrerande! Det är så otroligt frustrerande att inte kunna leva ett "vanligt" aktivt liv istället för att känna sig som en 80-åring.