Hur ska det gå?

När man har fibromyalgi får man inte vara långtidssjukskriven för försäkringskassan. Blir egentligen inte ett dugg förvånad utan snarare matt. Jag är sjukskriven till sista mars sen är det tänkt att det ska gå. Läkaren pratade om karriärsval som anpassas efter fibromyalgi och att min sjukdomsbild kraftigt försämrats, den går inte längre i skov den har blivit kronisk. Tack så mycket Tant. Tårarna började spruta när läkaren berättade för mig att hon inte tänker skriva ut mer smärtstillande till mig. I längden gör hon mig en stor tjänst för det är inte bra att äta "rävgiftet", men jag frågade hur i helsike jag ska orka när det gör så ont att jag ligger i sängen och tar mig ingen vart, vad gör man åt det? Jag fick fint medlidande, läkaren tyckte synd om mig, att jag är så ung, så sjuk och att det inte finns någon mirakelkur som botar. Det hela slutade med ytterligare en medicin som ska säga åt nervcentrat att chilla lite. Det är ytterligare en antidepressiv, så nu ska jag äta två sorter. Jag vet inte alls vad jag tycker om det, men jag antar att det är värt ett försök.

Jag funderar på strategier. Kanske behöver jag helt ändra bana i livet och kanske inte läraryrket det jag ska jobba med? Kanske ska jag skola om mig till något annat som har med barn och ungdomar att göra, för det är ändå där jag helst vill jobba. Kanske borde jag ändra på saker i livet, typ som maten. Det sägs ju att olika råvaror har olika effekt i kroppen, jag får nog börja forska lite. Läkaren gav mig råd om att gå till en hypnotisör och det känner jag mig lite skeptiskt till, jag tror på alternativa metoder men hypnos vet jag inte vad jag tycker om. Men även där är det kanske bara att prova. Fast nu och ett tag fram över ska jag vila och hoppas att den nya medicinen hjälper.

När jag gick ut från rummet hos läkaren sa denne "Det MÅSTE gå" och ja, det måste det.