Idag är jag oerhört tacksam för att jag mår bra efter några riktigt dåliga dagar. På grund av en liten förkyldning har jag haft lite feber och kombinerat med fibro är det inte särskilt kul. Smärtnivån har aldrig varit så vedervärdig som nu. Det var i måndags det började, först kom ontet och sen kom febern. Febern gick att få ner lite med alvedon men ontet gav sig inte och till slut kom även febern tillbaka. Jag var och kollade på när I och hans Gambia-gäng hade sin redovisning då ontet blev så olidlig att jag till slut satt och grät och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag hade så ont att jag var nära på att åka in på akuten för att få smärtlindring men efter att ha pratat med sjukvårsrådgivningen fick jag veta att det förmodligen inte skulle vara någon mening. Men jag blev lite lugnare av att prata med en snäll sjuksköterska och till sist lyckades jag somna och sova i några timmar. Jag ringde vårdcentralen direkt på morgonen efter och då tyckte sköterskan att jag skulle komma nästa dag men då blev jag arg så till slut dubbelbokade hon in mig så jag fick träffa en läkare. Som tur var fick jag "rätt" läkare, den som inte anser att jag är beroende av tramadol. Det märktes nog ganska tydligt att jag inte mådde bra då jag satt och grät och skakade av smärta. Efter att ha fått i mig smärtstillande så kapades dom mest extrema smärttopparna och jag började må bättre. Idag mår jag bättre och när jag ser tillbaka på dagarna som gått kan jag nästan inte förstå hur dålig jag varit. Som sagt känner jag mig väldigt tacksam över att må bra igen och jag har orkat vara ute och njutit av solen lite. Jag känner mig än mer tacksam över min ängel till pojkvän som tog ledigt från sin praktik i tisdags för att vara hemma med mig och till två fina vänner som muntrat upp mig med sin omtanke. Ni är bra fina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar