måndag 18 februari 2013

Att våga tro

Jag har en skyddsängel som alltid står vid min sida och som ger mig kraft att orka. Att ha med sig en ängel känns så tryggt, jag är aldrig ensam. Jag brukar tänka att det är min farfar som är med mig; han gick bort när jag var 14 år och inte först för några år sedan som jag insåg att jag såg väldigt mycket upp till honom. Har var en godhjärtad människa. Jag tycker att det är lättare att hantera saker när man vet att man inte är ensam, han finns alltid där och ger mig en spark i ändan när jag börjar ge upp, ger mig energi när jag inte orkar och får mig lugn när tankar och funderingar gör uppror inom mig. I brukar känna att det är någon som iakttar honom och då brukar jag skämta om att det bara är farfar som kollar läget. Då blir det hela komiskt ;)
Hur som helst så ger min tro mig ett lugn och hjälper mig att förstå, och jag är övertygad att allt som händer har en mening. Att jag fick en hemsk Tant är nog bara för att jag är stark nog att klara av henne. I början accepterade jag henne inte alls, jag försökte fly från allt som gjorde ont, men genom motgångar så lär man sig massa om sig själv man blir klokare i slutändan.

 Det här halsbandet hänger alltid kring min hals för att påminna mig själv om att jag inte är ensam. Jag fick halsbandet av en slump och det som är så sjukt är att det är exakt likadant som en av mina närmaste vänner har. En vän som jag ofta tänker på och som ger mig motivation genom att bara vara. Hon är en väldigt stark person som hela tiden håller glöden vid liv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar