Priset till årets Dramaqueen går till Tant Fibro.

Tanten är rätt bra på att påkalla sin uppmärksamhet. Måendet skiftar som jag vet inte vad, stunder av dagen mår jag riktigt bra och andra inte alls bra, ungefär som en berg- och dalbana. Jag har inte jätteondast utan det är snarare fibrodimman som är värst, jag blir extremt trött och leds. Det händer ibland att det  kommer små ilar av smärta, som tidigare idag. Min häl började göra så ont att jag inte kunde stödja på den, 10 minuter senare var värken borta. Det är det jag brukar kalla Tantens tjuvnyp, bara för att liksom, så jag inte glömmer... Jag har verkligen svårt att förstå och hantera allt när det skiftar så mycket, och jag går runt och är smågrinig mest hela tiden. Det tär enormt på psyket.

Hur som helst så har jag ju alltid val att välja bland, oftast två sidor av allt. Jag kan välja att gotta ner mig i ontet och tröttheten eller så väljer jag att ta till vara på de goda stunderna och räkna dem som dubbelt så värdefulla. Då blir de jobbiga stunderna i längden inte alls jobbiga. Jag tänker inte låta Tant slå ner mig - jag slår ner henne istället!