Det går trögt nu. Uppförsbacken är alldeles för brant och varje gång jag kravlar mig lite mer uppför så ramlar jag ner. Energin räcker inte till för att orka kämpa mer.
Idag träffade jag min sjukgymnast, vi kom fram till att det inte är någon mening att fortsätta behandling när jag hela tiden tappar greppet och hamnar på ruta ett igen. Hon ringde min läkare och sa att nu går det inte mer och nu ska ännu en utredning startas eftersom jag haft såpass hög feber. Själv har jag bestämt att det jag måste göra just nu är att kunna rehabiliteras i lugn och ro, därför har jag bestämt mig för att inte gå i skolan resten av terminen. Det känns jobbigt att ta ett sånt beslut men samtidigt gör jag det för min egen skull och för att skapa bättre förutsättningar för rehabilitering. Jag måste få göra allt i lugn och ro utan att ha stress över skolan flåsandes i nacken. Jag tror att det är rätt beslut eftersom alla kurser jag läser just nu är kurser som genomförs praktsikt, jag kan alltså inte sitta hemma och läsa och skriva lite. Ju mer jag skjuter sakerna framåt desto större blir högen med saker att göra. Jag känner egentligen ingen stress över att bli klar med min utbildning så jag kan lika gärna göra färdigt kurserna till hösten. Någonstans måste jag inse att det är min hälsa det handlar om, och den ska alltid komma i första hand.
Nu ska jag och Tant Fibro i lugn och ro lära känna varandra lite mer och försöka komma överens om vad vi ska göra för att må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar