På söndagar har jag oftast inte motivation och lust till något alls, jag vet inte varför det blir så just på söndagar men jag har börjat kalla det mitt söndagspsyke. Det innebär att jag gärna låser in mig och slår av mobilen och datorn. Sedan spenderar jag helst dagen i tystnad, under en filt och en katt på magen. Nu när I är borta blir det kanske lite väl ensamt för det är ju skönt att ha någon med i tystnaden. Han har vant sig vid mitt beteende och låter mig vara i min lilla värld, och den man kan vara tyst med utan att det känns konstigt, den personen har min fulla tillit. Jag har fått kommentarer av någon som tycker att jag är oförskämd för att jag inte svarar i telefonen eller öppnar dörren, varför förstår jag inte egentligen. Jag tror det är nyttigt att vara själv ibland och stänga ute världen för en stund. Man behöver inte vara alla till lags hela tiden.
Helgen har annars varit väldigt fin, jag har varit näst intill värkfri och därför tagit vara på dagarna och umgåtts med vänner och övat. Jag blir så otroligt tacksam över att ha värkfria dagar och ibland är det nästan värt att ha sämre dagar bara för att verkligen uppskatta de bra dagarna. Imorgon börjar en ny vecka och jag har talat om för Tanten att hon ska hålla sig i skinnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar