Just nu känner jag stark frustration. Hade flöjtlektion idag och att spela flöjt på högskolenivå är ganska krävande. Eftersom min kropp lever sitt egna liv kommer jag aldrig riktigt i form flöjtmessigt. På den här nivån krävs det egentligen att man övar minst 3 timmar per dag för att hålla måttet. Just nu orkar jag spela i ca 20 minuter sen tar det stopp. Börjar jag komma upp i övningstid och komma i form så går det ganska bra, men helt plötsligt så känner kroppen för att lägga av ett tag och jag måste göra övningsuppehåll. Det är så frustrerande att aldrig någonsin hålla kvar formen.
Flöjtlektionen idag gick riktigt dåligt och jag var toktrött, vilket jag har varit hela dagen. Min lärare sa att jag måste öva mer, och jag svarade att det önskar jag att jag kan men att jag inte alls kan styra mitt mående. Han vet om min situation men jag får inget direkt gehör för att han faktiskt förstår hur det är. Jag vet att det enda sättet att orka spela flöjt är att öva och öva och öva för att den där jävla ambisen ska orka. Muskler är en färskvara, det är ett som är säkert. Ambis är för er som inte vet muskelaturen kring munnen.
Jag gick från lektionen och kände mig otroligt leds på mig själv, att jag aldrig orkar. Att spela flöjt är ju bland det roligaste som finns. Jag vill bara orka ett normalt liv, orka vara student. Jag försöker se det positiva, att jag faktiskt orkar öva lite varje dag, men när det kommer till lektionstillfälle och jag bara orkar 20 minuter av 45 minuters lektion så blir jag bara arg. Arg på min kropp, arg för att jag kanske ger upp ibland. Arg för att jag inte orkar. Att vara arg löser nog inga problem så egentligen är det dumt att slösa den lilla energin jag har på att vara arg. Men ibland måste man. Det är så svårt att hela tiden ta sig upp efter man har legat, men skam den som ger sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar